jajaja blaha blaha

samma gamla självömkande nervkramande visa. allt går uppåt men uppåt går neråt.
idioterna krälar i bottenslammet och jag är en av dessa idioter.
signaler är fan inga radiovågor inga vågor kan signalera mina patetiska utbrott.
slår huvudet gång på gång i min imaginära betongvägg och blir lika pretentiös och känslosam som alla andra patetiska djur som tror dom betyder något.

skiter i detta måste välja det konkret korrekta inga utsvävningar men allt i min kropp skakar som jordbävningar.

nödrim är mitt liv skit ni i det så skiter jag i er

bitter men inte arg besitter allt sånt där som kännetecknar en rädd varg. fan skiter i det här drar till nästa plats,ställe skit i levebröd och uppehälle bara glida runt ensam planlöst med en lös plan att ta tillbaka dan.ääähh pretentiösa idiot inte ska jag skriva rim.fan ge mig lite sommar lööövin har hittat den men den hittar inte till mig.

fuck it knulla det.drar till parken och spelar svårfångad med en bok.hörrödu förresten lek inte med mig jag är ingen lek rätt rolig men ändå en sargad mes.

up your bums wannabe poet eatin dick stinkin pissrats

fan jag skiter i det här bara sitta och skriva för att få något att skriva få ut något jävla skit medans man lyssnar på pretentiös skit musik och längtar efter sprit.
det går ju att göra allt utan att behöva ha själ i det dom som skriver om att man måste lägga sin själ i saker är oftast dom som inte har någon själ. skit i själen jag har fan ingen själ alla är själlösa för jag tror ingen vet vad egentligen själen betyder det låter bara bra och estetiskt riktigt.att skriva om sin själ är ett annat uttryck för att skryta om att man är sjukligt pretentiös bara det att pretentiös klingar dåligt medans själ ska vara fint och viktigt. själ för mig klingar minst lika illa som pretentiös.
fan kom ut ur garderoben,buren,cellen den där instängda jävla hålan där själen ska finnas och ta åt er verkligheten istället för egna jävla tråkiga själar som ska vara så förbannat viktiga